Kalastankar...

Nu är det över, nu har jag "officiellt" blivit firad, nu har alla timmar av planering, förberedelser och förverkligande kommit till sin rätta... Kalaset är över, jag är mer än nöjd, det mesta löpte som det skulle, och inga fler rynkor har uppenbarat sig i mitt ansikte..;) Nu fortsätter jag min vardag, ung och glad i sinnet, precis som förut...En sak har ändrat min syn på livet efter mitt kalas...en sak ni hört om förut...teknikens underbara värld...DEL 2...

 Några timmar innan festen skulle börja, efter fler timmars "stress", verkade det som det jag och svägerskan hade ansvar över, vara under kontroll...För att vara ärlig, så var det väl svägerskan som hade allt under kontroll, jag sprang mest hysteriskt från det ena till det andra, eftersom min svärdotter fler gånger frågade om hon skulle slutföra det jag börjat...Hade hon inte gjort det, skulle mina gäster fått 2 centiliter vodka som välkomstskål...Hon fortsatte blanda glasen som jag lämnat på hälft, som även skulle innehålla 2 centiliter ananaslikör och citrus dricka... I något skede har jag säkert kommenderat henne att göra något annat, eftersom min svåger sist och slutligen var den som såg till att allt det som skulle finnas i glasen fanns...

Inget av detta hysteriska virr-varr skulle ha skett om dagens teknik inte varit tillgängligt...Jag tappade koncentrationen med en gång, jag blev desperat, ja, t.om tårarna trängde fram...Kände att hela kalaset höll på att rasa ihop...MUSIKEN...Den del som betyder så mycket för mig, den del som egentligen utgör största delen av kvällen...den höll på att ge upp... Sonen som hade ansvar över detta, var dagen innan och kopplade all utrustning, provspelade, allt funktionerade bra !Det enda han inte hade fixat,var de sånger jag hade önskat skulle finnas med... men det ordnade han nog. En timme innan festen, då sonen började spela upp musik visade det sig att allt inte var som det skulle, musiken "hackade", det var lös kontakt någonstans...

Vilket resulterade i följande: Gubben och sonen hoppar i bilen, iväg hem, till grannen, för att låna en sladd, som sonen trodde var orsaken till problemet...tyvärr, detta löste inte problemet...iväg igen, hem efter egna högtalare och förstärkare...ingen succe...problemet visade sig vara i den bärbara datorn...hem igen...efter bordsdatorn och skärmen...fortfarande inget resultat...eftersom all musik sonen lagrat inför mitt kalas fanns i hans bärbara dator...Nu började första gästerna anlända, tillika min man och son far hem för 4:de gången för att synkronisera....(fråga inte mig vad detta betyder, men det löste i alla fall ALLA musik problem...) Nästan alla gäster hade kommit och min man och son lyste med sin frånvaro...Jag LÖS av en hel del andra orsaker...Tack och lov ordnade allt upp sig...som jag själv sagt...allt löser sig till sist...Men fler gånger under timmen med dessa tekniska problem, gick tanken till gamla goda kassetter med musik, som man kunde spola med en hederlig blyertspenna, och på bandspelaren fanns det bara play / stop / rec/...o.s.v.

Yngsta sonen som skulle ha kompisar till sig, eftersom han inte ville delta i mitt kalas, ringde mig en halv timme efter att kalaset börjat, och undrade om hans far och bror tänker komma hem många gånger ännu...stackars unge, han trodde väl att han var under "världens uppsikt"... Trots att han inte ville delta, och tyckte det var jobbigt då han inte fick föräldrafritt i huset vid den tidpunkt han tänkt sig, var han ändå mån om att fråga av mig, då jag ringde under kvällen, om vi fått musiken att funktionera...Baktanken var väl...mamma älskar musik, och då kommer hon inte hem i första taget...;)

Musiken funktionerade, maten räckte mer än väl...och mat blev det över...i mängder...Gryta har jag fryst ner i fler portioner, kakor äter vi till morgonmål, lunch, mellanmål och middag... musiken snurrar än i huvudet...men minnen, alla minnen jag har från mitt 40-års kalas finns kvar, de finns i mitt hjärta, och det är de värda :D