Det finns frågor...det finns svar...det finns frågor som aldrig får svar...det finns svar på frågor som aldrig ställs... Det finns dumma frågor som får dumma svar...Frågor som får ett oväntat svar...Frågor som kan få mig att se rött, som får mig att att koka inombords...frågor, som för mig har självklara svar...ändå får jag denna fråga slängd i mitt ansiktet...Denna fråga lyder: Hur jag har sådan energi att lägga tid vad gäller mitt barn...
Tack och lov kunde jag behärska mig i den stund...jag hann inte räkna till tio...men jag svarade kort och koncist...då det gäller mitt barn, har jag energi, och den energin tar aldrig slut!!! Att över huvudtaget bli ställd denna fråga, av en mor till en annan mor, gjorde mig stum för en sekund...Inom samma sekund insåg jag att alla inte är lika höns mammor som mig...
Oberoende om jag är höns mamma, skämmer bort mina barn, passar upp dem...så gör jag det endast för den stora kärlek jag känner för dem. Jag har skapat dem till världen, jag har gett dem ett liv, och jag är beredd att göra vad som helst för mina barn...Mina barn är inte perfekta, dom fyller inte alla krav som krävs, dom faller inte in i kategorin vi flesta vuxna önskar att våra barn skall vara... Inte ens i mina ögon är dom perfekta, dom fyller inte alla mina krav, och jag vet minsann att många höjer/höjt ögonbrynen då det gäller mina barn... Trots att mina barn inte följt detta koncept vi vuxna "väntar" oss av dem....så är ändå mina barn det viktigaste och dyrbaraste jag åstadkommit i mitt liv...Det finns inga ekonomiska eller materiella saker som någonsin skulle övervinna detta...Det dyrbaraste jag har är mina barn...och så länge jag lever, ändrar aldrig min syn på detta...
Vilka dumheter, hyss eller andra felaktigheter mina barn gjort eller kommer att göra ändrar inte min syn...Visst, mitt stora mål genom livet som förälder har väl varit att lära och tillrättavisa...Jag har lyckats till en del, en viss del jobbar vi på ännu...Oberoende detta, finns /kommer det aldrig att finnas något här i livet mina barn kan eller gör som orsakar att jag klipper av navelsträngen... För en viktig sak har jag lärt mig...Jag har bara mina barn tillgängliga en stund i livet...en kort tid, har jag kontroll, jag bestämmer, jag avgör vad som är bäst för dem...Och så skall det vara, så tänker de flesta föräldrar...man tror aldrig att det tar slut...
Tyvärr har jag fått uppleva det värsta...jag har varit delaktig...jag har kommit så nära det värsta något kan hända en förälder...En av mina vänner förlorade sin son, allt för tidigt...En son som var min äldste sons barndomsvän, en son som berörde mig helhjärtat, en son jag aldrig någonsin kommer att glömma, en son som....Ja,a en kille som finns i allas hjärtan, en kille som tyvärr togs för tidigt ifrån oss...Men den tid han var med oss, den tid glömmer ingen...Han var unik, på ett mycket positivt sätt...
Efter att jag upplevt denna grymma verklighet, och upplevt hur kort livet kan vara, eller hur verkligheten kan slängas emot mig...har jag verkligen lärt mig att uppskatta det jag har...jag har lärt mig att värdera det som är värt i mitt liv, jag jobbar för de jag uppskattar, jag slöser inte onödig energi på saker och ting jag inte anser väsentliga...Jag lever bara en gång och det livet tänker jag leva till max..Jag lever det så som jag själv vill det..Och ingen...INGEN...skall någonsin mer ställa mig frågan hur jag har energi att kämpa för mina barn...Jag kämpar så länge jag andas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar