Konfirmation...

Nu har jag svävat ned från mitt senaste moln, då jag var överlycklig, när yngsta sonen klarat sitt teoriprov... Sedan dess har jag hunnit sväva både högt och lågt på alla tänkbara moln. För det mesta har jag varit och dalat på de lyckliga molnen, någon enstaka gång under veckoslutet tog jag en liten tur längst ned, då allt kändes hopplöst och jobbigt, men det var endast för en kort liten sekund, eftersom jag lärt mig under åren, hur jag kan agera för att undvika vissa stressmoment...

För två dagar sedan hade vi som sagt konfirmation, den sista i vår familj, nu är även den yngsta "torr bakom ena örat"...Har faktiskt aldrig förstått vad det egentligen betyder det här med att bli torr bakom öronen, men jag citerar det, eftersom alla andra använder sig av samma uttryck... ;) Antagligen vet alla andra vad det handlar om, så jag får väl känna mig dum ett tag nu då...

Då vår äldre blev konfirmerad, gick jag an som en galning...Jag stressade med städning, mat, dekorationer och allt som tänkas kan, för att se till att hans dag skulle bli oförglömlig... Dagen innan hans konfirmation, gick jag i säng runt 1 på natten...steg upp 6, och befann mig på gränsen till nervsammanbrott...Hans dag blev lyckad, alla var nöjda och allt löpte som det skulle, förutom att jag var helt slutkörd... Samma koncept hade jag inplanerat nu inför vår yngsta sons konfirmation. Men något har hänt med mig, vet inte om det är åldern, eller om jag äntligen insett att allting behöver inte vara perfekt...less is more... Med tanke på hur dagen blev för vår yngre, kan jag inget annat konstatera än att hans dag var precis lika perfekt och lyckad som hans brors konfirmation var, med den enda stora skillnaden, att denna gång var jag inte slutkörd...

Visst har vi ett relativt stort hem, absolut tillräckligt med kvadratmetrar att det räcker till att umgås med sina nära och kära...Men då ALLA nära och kära är bjudna för att samlas under samma tak på en och samma gång, ja då finns det inget annat alternativ än att samlas ute i det fria... Fram till denna sommar har jag alltid litat på vädergudarna...t.om dagen jag ingick äktenskap med min man...Bröllopsfesten skulle firas hemma hos mina föräldrar, ute på deras gård...Min mor tog det lugnt, för henne föll aldrig tanken in, TÄNK OM DET REGNAR...så några dagar innan vår vigsel, ringde jag min mor hysteriskt och frågade vad hon hade för reservplaner, ifall det regnar, vart tänker hon stuva in 100 personer...Jag grät av oro...min mor var lugn som en filbunke och sa till mig: De har lovat sol till lördagen, så ta det lugnt, och blir det regn, så löser det sig alltid...Ni förstår säkert nu, varifrån jag lärt mig att leva en dag i taget ;) Och allt löste sig...15 juli 1995, var en av de varmaste och soligaste dagarna denna sommar :)

Samma känsla levde jag med då vår äldre blev konfirmerad, men nu inför förra söndagen var jag mer skeptisk...Jag har ju på nära håll följt med den verkliga/ bittra sanningen hur vädret kan ändra från timme till timme denna sommar... Så jag garderade mig...jag hyrde ett stort fint partytält, bara för säkerhets skull...i något skede förra veckan undrade min man om inte det var onödigt att vi sökte detta tält, de hade ju lovat fint väder...Men envis som jag är, så hade vi tältet upprest på vår gård redan på fredag kväll... Tack vare detta tält, hade jag allt dukat och pyntat tidigt på lördag kväll :) Klockan 23.00 gick jag i säng, och väntade förväntansfullt på söndagen... Hela söndags förmiddagen ösregnade det...ingen mängd vatten som kom ned från himmelen denna förmiddag, hade överröst den mängd vatten mina tårar hade åstadkommit, om jag inte varit så hård på min sak att vi skulle hyra tält... ;)

 Maten ja...när hann jag fixa den...det var ju tack vare maten som jag vakade halva natten då vår äldre blev konfirmerad...Ja, även det misstaget lärde jag mig av...Så denna gång beställde jag mat...Okay, det låter lyxigt, men vet ni, det må låta lyxigt, men det var värt det, till 100%. För det första slapp jag all stress, jag behövde varken stressa över allt inköp, än mindre allt jobb att tillreda, och det bästa av allt, jag behövde inte oroa mig över det att maten skulle smaka bra. För det visste jag att den skulle göra, eftersom jag många gånger ätit av den goda mat denna person / catering service bjudit på :) Och mina förväntningar blev sanna. Super god mat, våra gäster gick hem mätta och belåtna, och jag satt endast och tog emot tacken :) Min syster, svägerska och äldsta son bakade alla kakor, så även där kom jag lindrigt undan, det var endast gästernas glada miner jag kunde ta äran åt mig av...

Vår yngsta sons gudföräldrar var även de så hjärtans vänliga, så de lovade åka iväg till kyrkan före oss, de lovade hålla plats åt oss, så vi inte behövde rusa iväg hemifrån "fler timmar" innan konfirmationen började... Och vilken lyx vi hade, vi satt bänkraden bakom alla konfirmander :) Så jag fick ha närkontakt med sonen som försökte sitta vackert med sin alba, i en  kyrkbänk, där han inte trivs... Men han klarade det, och nu har han en milstolpe undan i sitt liv...så även jag...

Trots att jag valde den "enklare vägen" denna konfirmation, resulterar det inte i att yngsta sonens konfirmation skulle ha varit något sämre än hans brors...Båda mina söners konfirmationsdagar har varit lyckade, på olika vis, för mig har det varit lyckat, då jag insett att man kan göra det lättare för sig själv, bara man vågar avstå från sina egna förväntningar... :)