Åska...

Åska...ett ord som framhäver en massa tankar och känslor. Detta väder fenomen, får människor att reagera på många olika sätt. Åskan medför för det mesta rädsla för många, och det är helt förståeligt eftersom detta "blixt och dunder" verkligen är ett väder man inte skall underskatta...Annat är det i vår familj...

Jag var som yngre, även de första åren tillsammans med min man, livrädd för åska, så som de flesta...Så var även våra barn då de var små. Men att bo tillsammans med en karl som är så fascinerad av åskväder, att det inte finns ord att beskriva, så har gjort att vi andra i familjen kommit över våra värsta rädslor. Rättare sagt har våra söner blivit lika stora entusiaster av åskan som deras far. Det är endast i mig det ligger en liten rädsla långt in i kroppen.

Då pojkarna var yngre, och det drog ihop sig till åska, ja då satte gubben fart på denna familj. Han själv stod ute och avvaktade, för varje blixt som kunde skådas på himmelen, stack han in huvudet i dörröppningen, och berättade hur fint och häftigt det var...Då blixtarna ökade, då var hans mellanrapporter så täta, i takt med att han uppmanade oss andra att komma ut och se...Då ingen av oss mer orkade höra på hans "gnäll" om att vi skulle komma med ut, så packade vi oss vackert med ut på terrassen och såg på de skrämmande blixtrarna och hoppade till för varje åsk-smäll. Men efter fler gånger, då vi samlats som packade sillar med filtar i runt oss, började vi alla, eller rättare sagt pojkarna dela "intresse" med sin far, angående åskväder...

Så i dagens läge, då det börjar vankas till oväder, då är det samma fart på alla karlar i detta hus...Fram tills det att alla stöpslar bör dras ur, sitter de alla fastklistrade vid sina datorer, och ropar till varann, hur läget ser ut på alla internet sidor de följer med, för att kolla hur åskvädret rör sig...Jag sitter och gör mitt, och väntar endast på signalen, då strömmen skall kopplas bort, och vi har samling på terrassen ;)

Vid senaste åskväder, föregående veckoslut, fick jag konstatera, att det är ju endast jag som sitter och ser upp mot himmelen...karl-folket står ju fortsättningsvis och följer med läget på internet...via sina telefoner...!!! Jag har inte ens skaffat internet till min telefon, så omodern är jag...Men om någon hittade på ett sätt, så jag kunde sitta och se på mina favorit tv-serier i min telefon, så det skulle jag skaffa direkt. Då sku jag slippa se på blixtrarna... Visserligen var mina tre åsk-fantaster lika ivriga över det riktiga pågående "dundret, trots att de hade telefonen framför näsan var och varannan minut... Den yngsta for runt som en gummiboll, tyckte det var så häftigt, han var mer "ivrig" än ett litet barn på julafton. Den äldre ropade mest: wau, tillika han filmade och fotade allt han hann. Och den äldsta...ja...hans huvud for runt som på en radare, han var mäktigt imponerad, eftersom det verkligen var en ordentlig åska lördagskvällen. Jag har en väninna, vars man delar samma brinnande intresse gentemot åska som min man, så hon skickade ett meddelande åt mig, under åskvädret, och frågade om min man klättrat upp i äppelträdet redan, för att se bättre :D

Båda våra pojkars flickvänner var här på lördagen, båda lika rädda för åska. Och vad hamnar de stackars flickor att göra...JO, sitta ute på terrassen med övriga "knäppa familjen"...Hoppas de inte fick värre trauma av det skedda...

Åskan som kom natten till måndagen, det är en åska som heter duga... Jag har aldrig i mitt liv sett sånt blixt-spel på himmelen, som vi fick uppleva under ett par timmar. Höjden av allt denna kväll var...då det börjar närma sig, då åskan är nästan ovan oss, ja då, då hoppar karl-folket i bilen, eftersom de hörde sirener och ville fara och se vad som hänt, och lämnar mig och min äldsta sons flickvän ensamma hemma...det sista de ropar i dörren...stäng alla fönster! Vid det här laget hade min man redan dragit ut huvudströmmen, så här stod vi, två ensamma kvinnor, med en telefon till ficklampa, i ett kolmörkt hus, och ett sju jävla blixt-kalas utanför... Men kvinnor, vi löser allt...vi skrek lite mellan varven medan vi gick runt, rum för rum och kollade att fönstren var stängda...vi tände några ljus...tog varsitt glas vin och gick ut på terrassen och såg på "disco-ljuset" uppe på himmelen. Flickvännen i fråga fick väl ingen större skada från kvällen innan eftersom hon vågade sig ut igen... :)

Tack och lov kom gubbarna hem i grevens tid, just då de värsta "smällarna" small i knutarna, för de tycker jag inte om. Till min förvåning, bad min man oss alla att gå in...han som alla år uppmanat oss att komma ut... Efter 2 timmar, med ögonen sjuka av allt ljussken i alla fönster, från alla håll och kanter och en man och två söner som tyckte det inte längre var roligt med detta väder, så förstod jag varför vi blev ombedda att sitta inomhus denna gång...Men tro mig, vid nästa åska, är vi alla på terrassen igen...den ena ivrigare än den andra ;)

Detta inlägg började jag skriva på söndagen, just innan det var dags att dra ur stöpslarna...så här länge tog det att få det skrivet klart....men jag har ju semester, och då skall man inte stressa ;)