Orka vänta...

Det finns mångt och mycket som kan irritera upp mig, vissa saker mer än andra...Och fy fasiken hur en liten sak kan bli så förbannat stor, fast det egentligen inte är något att överhuvudtaget tappa humöret över. Men vissa saker ska bara funktionera, och gör det inte det så får jag helt enkelt hjärnsläpp!

Och nu har jag ett riktigt ordentligt hjärnsläpp på allt som heter Posten...Tamme go´moron, postdistributionen SKALL funktionera...det är väl därför Posten finns till! Nu är det tredje gången under en kort period som inte utdelningen riktigt funkar enligt mina önskemål. Missförstå mig inte nu, det är inte själva postutdelaren jag är förbannad på, utan alla dom där mellanhänderna mellan avsändaren och vår postlåda. Den vägen tycks i vissa fall vara mycket lång och besvärlig...eller helt och hållet spårlöst försvunnen.

Visserligen var en paketförsändelse ända från Holland, så det tar väl sin lilla tid. Idag är det ju lyx eftersom man i många fall kan följa med på internet, var ditt paket befinner sig, och på det viset rätt så bra veta när det är dags att vänta sig att leveransen kommer. Paketet från Holland innehöll en massa moped delar (som om vi inte har tillräckligt av såna förut) som yngsta sonen och en av hans kompis hade beställt. Pojkarna väntade ivrigt på delarna, medan jag satt dagligen och följde med var paketet befann sig. Allt gick bra och fort ända tills paketet stranda i Danmark. Där firade posten säkert en längre siesta, eller så hade dom gått under jorden, eftersom paketet inte rörde sig ur fläcken på 6 jävla dagar...Och enligt yngsta sonen var detta MITT fel ;)

Dag 7 skickade jag ett mindre vackert e-mail till firman i Holland, bad dem ta reda på vad folket i Danmark sysslar med...Poängterade även hur viktiga delar och framförallt dyra delar det rörde sig om för killarna som beställt dem. Hotade dock inte med konsumentskyddet denna gång (vilket jag några gånger gjort i andra fall)  eftersom jag inte orkade googla vad det heter på engelska ;) Inom noll röda sekunder, fick jag svar: "We will start an investigation immediately"...Tack för det, bra att det gick hem! Och deras utredning var av högsta kvalitet, de borde absolut anställas som privatdetektiver, för hör och häpna...Detta mail skickade jag en torsdag morgon...nästa dag klockan 13 står postiljonen bakom dörren med mopodelarna! Inte illa, eller vad säger ni... :D Så tänk, på ett litet dygn hann paketet komma från Danmark till vår lilla ö, och då pratar vi inte om fågelvägen. Så den lastbilen vill jag definitivt inte möta i trafiken ;)

Nå alla fattar vi väl att fallet inte nu riktigt kan ha varit så...men var paketet legat i en vecka, och hur det så himla snabbt efter min frustation anlände på vår trappa, det lär väl bli ett mysterium. Huvudsaken att delarna kom, pojkarna glada och nöjda, och en mamma som slapp att känna sig som syndabocken då posten inte är medgörlig...;) Men, men...den glädjen var kort! För nu sitter jag i samma helvetes båt igen, och min man börjar känna av samma syndrom. För hans del gäller det ett brev, som han vet att med säkerhet postades förra fredagen från vår egen kommun, och än har inte det lilla kuvertet hittat hem, trots att en annan som skulle få samma brev, fick sitt på måndagen...Det är nu inte någon världslig sak vad gäller brevet som är på villovägar, annat är det med paketet jag, eller rättare sagt äldre sonen väntar på!

Hans studentmössa...den är ute och seglar någonstans, och det gillar inte jag! Jag hoppas verkligen vindarna vänder och mössan tar sig iland. Nu råkar ju inte denna leverans ha det där lilla lyxet, så att jag kan följa med resan...det enda jag vet att jag fått ett text meddelande förra fredagen att paketet är skickat, men inte har vi sett skymten av det. Den här beställningen har vi inte betalat på förhand, så som det gjordes med moped delarna, så i princip kvittar det om det blir på villovägar, men tyvärr börjar inte tiden räcka till för att beställa en ny mössa. Visst får man köpa av dem i många butiker, men sonen ville ha sitt namn "ingraverat" inuti mössan, så därför måste vi beställa. Så snälla, snälla Post, kan ni vara så vänliga och försöka lägga i en lite snabbare och effektivare takt i det som tillhör ert jobb...så att inte denna gumma behöver få ett mindre trevligt nervsammanbrott... Och som bonus kan ni ju försöka finna brevet min man väntar på, så slår ni två flugor i en smäll!

Det var min avreagering för denna gång, tur att jag kan göra det här, eftersom min man redan tyckte jag var tillräckligt sur då han kom hem från jobbet, då hade jag inte ens börjat berätta om mina känslor för Posten... Han påstod att han endast varit en minut hemma, innan jag överröste honom med skit o skäll...Det tycker ju inte jag, men kanske jag var lite på dåligt humör just då, och han stod närmast, så vad annat kunde jag göra än låta honom ta det hela ;) Vi får hoppas han kommer över det...och så hoppas vi att posten också har en bra dag imoron!