Stress...

Vädret, vädret, vädret...det samtals ämne alla människor garanterat diskuterar med någon vareviga dag. Hittar man inget annat att prata om, så pratar man om vädret...och åsikterna, tankarna kan vara många. Vädret har t.o.m så stor betydelse att det inverkar på många människors humör. Och den mest betydande roll vädrets makter medför, är att det oftast är det som bestämmer vad / var / hur du kan genomföra vissa saker du tänkt dig...

Efter några dagar av väderlek som heter duga, och vi fått en hel del gjort ute på gården här hemma, så kan jag bara konstatera att idag varit en dag som lagt käppar i hjulen. Till att börja med känner jag mig som en vandrande zombie...efter att spenderat så gott som hela arbetsdagen inomhus. Har börjat vänja mig vid uteliv den senaste veckan, så denna regniga dag har lagt mig i total obalans. Jag har ju knappt vaknat till liv...än mindre har jag fått någonting uträttat. Och det är inte så jätte bra just nu, för nu är det bara så att det finns ingen tid att förlora...För nu är det min tur att leverera!

Har haft stort hopp och stora förväntningar att äldsta sonen skulle dra sitt strå till stacken...nu har han ju gjort det, så nu är det min tur att se till att han får en minnesrik dag för att få fira sina prestationer. Sonen har ju haft 12 år på sig att komma fram till där han är idag...men, men...jag har bara 10 dagar på mig att få ihop till en studentfest. Och för tillfället känns det rätt så lugnt, men vi kan alla konstatera att fallet inte är så inkommande onsdag kväll...Eftersom jag nu redan sitter och börjar känna oro, över hur hysterisk jag är om en vecka, istället för att verkligen börja GÖRA något, börja planera, börja få lite fyr under baken...så undrar jag nog hur denna episod i vårt liv kommer att sluta ;)

Mitt största bekymmer var ju veden, den som ockuperade halva vår gård, är ÄNTLIGEN klar :) Igår radades sista klabbarna, och ett febrilt "städande" av gräsmattan påbörjades...Det här vågar jag inte säga högt, men skriver det så där försiktigt hit istället...jag t.o.m borstade gräsmattan med en däckborste! Hoppas ingen såg mig...Inte för att det hjälpte så mycket, sågspånet är och finns överallt! Och jag måste tyvärr låta spånet vinna denna gång, naturen får sköta sitt, se till att spånet sakta men säkert förmultnar. Vi har i alla fall vedhögen borta, så man kan röra sig fritt. Eftersom ved projektet äntligen var över, så lade jag mitt fokus på alla andra saker som borde göras innan den 1.6...

Men tack vare det dåliga vädret idag, har alla projekt stannat upp. Vi har inte fått någonting uträttat ikväll...absolut ingenting! Enda positiva var att svärmor fyllde år, så vi har fått kaffe och kaka i alla fall. Vilken tur att hon valde att fylla år på en regnig dag, annars hade vår visit varit mycket kort och koncist ;)

Varje lediga kväll som saker blir uppskjutna, medför ju ännu mer stress-artad panik för mig. För att inte tala om hur mina familjemedlemmar kommer att känna sig då de skall vara omringade av detta monster som kommer att ha horn som pekar ut från många andra ställen än huvudet...Min man kommer att tacka gudarna, många gånger om, för att han får vara på jobb under dagarna och inte behöver se sin fru i ett hysteriskt dilemma. Äldsta sonen kommer även han undan dagtid, men vi har ju en kvar...den yngsta och skitigaste ;) Han kommer att få ta allt...han kommer att vara den som får uppleva sin mor i den mest negativa bemärkelsen någonsin! Stackars unge...han kommer inte att få njuta av sina sista "skoldagar" här hemma. Han kommer säkert att önska att han var i skolan på riktigt... ;)

Nu undrar säkert många varför jag tar sådan stress, det är ju bara en vanlig fest med eget hem-folk. Tyvärr så är jag en liten kontroll-freak vad gäller att ställa igång en bjudning. Jag vet att ingen ser på alla små detaljer, ingen bryr sig fast inte allt löper perfekt. Det vet jag...men JAG bryr mig, jag vill att allt skall vara perfekt. Då man firar, oberoende av vad det är man firar, så gör man det endast en gång i livet, och då ska denna dag vara oförglömlig! Och just denna dag ska även vädret vara på min sida...Så nu vill jag inte att det regnar en endast jävla kväll mera på 10 dagar! Och skulle inte min önskan slå in på denna punkt, så ber jag på mina bara knän att solen lyser från klar blå himmel lördagen den 1.6. Inte bara för min skull, utan för alla andra otaliga familjer som firar sina barns skolavslutningar runt om i landet :)

Stressnivån ökar, sakta men säkert...men det blir nog bra, bara det blir färdigt! Nog för att mitt motto känns rätt så skrattretande för tillfället...En annan sak som jag just märkte, som också känns skrattretande...bakgrundsbilden på min blogg! Herregud, det är full vinter där, och inget har jag märkt...någon kunde ha påpekat detta ;) Nu får jag extra stress för att få den ändrad...minns inte mer hur man byter den. Och säkert kräver jag väl att även den skall vara bytt inom en vecka :D