Du milde tid, hur jag mitt i allt hittar tid att sitta framför datorn och skriva...I synnerhet nu, då jag verkligen borde syssla med andra saker. Men nu känns det som jag inte har lust med något annat, än att sitta här och hacka på tangenterna. Jag är fortfarande idag som en zombie, har inte funnit startknappen idag heller! Om det nu sen är vädret, som gör att jag går på halv maskin, eller om jag har fått en smitta av yngsta sonens influensa...Men det sista jag behöver nu är att bli sjuk, så jag hoppas jag orkar ta i med nya tag imoron...
Utöver allt som cirkulerar kring studentfesten, har jag tyvärr ännu rollen som "lärare" som tynger på mina axlar. Och nu när andra elever börjar räkna dagar till sommarlovet, så räknar vi hur många prov är oskrivna... Nu är det inte endast skolans fel att det blivit så många prov kvar till slutrakan, till en del är det även vårt fel. Vi har eventuellt legat lite på latsidan nu under våren... ;) Vilket betyder att yngsta sonen var idag och skrev ett prov, och höll även en författarpresentation. I måndag ska han skriva 2 prov och på tisdagen 1 prov...Sen är det äntligen över för hans del, och även för mig :) Mina barn har under åren sagt att de tar vissa prov på talang, vilket retat gallfeber på mig. Men kan inte idag göra något annat än att jag håller med dem, för nu är min ork slut, nu går vi igenom det viktigaste inför proven, resten får ungen ta på talang...
En sak som är säkert...Lärare blir jag aldrig! Inte för att jag haft problem med den enda eleven jag undervisat, han har skött sig hyfsat och varit villig att lära sig. Nog för att sonen i många fall varit den som lärt mig, saker som han minns från tidigare skolår, sådant som tydligen inte etsade sig fast i min hjärna då jag gick i skolan ;) Men herregud så mycket man skall kunna och veta, och det värsta av allt...man ska kunna förklara det, så att en annan lär sig! Visserligen har jag ju hamnat att lägga in mig i nästan alla ämnen, medan en ämneslärare har ett eller två områden dom behöver kunna. Så jag lyfter verkligen på hatten för de lärare som jobbar i småskolor och i princip undervisar i de flesta ämnen i sin egen klass. Ni är verkligen duktiga :) Och ni har ju många elever att lära, jag har nu tack och lov endast haft ett huvud som jag försökt "banka" in lite information i... :)
Må jag nu vara en stolt mor åt vår äldre son, som klarade gymnasiet, så kan jag nog med handen på hjärtat säga att jag är ett strå stoltare för vår yngre! Han har nu klarat av 8 månader av hemskola, och kan med all heder ställa sig i ledet med sina klasskamrater för att få sitt avgångsbetyg från högstadiet. Jag tänker inte på något sätt ta äran åt mig eller min man, trots att det är vi som lärt honom. Han har haft en betydligt mindre möjlighet att ta del av all lärdom som han skulle ha fått i skolan. Vi har fått materialet hem, skolan har gjort proven...inte en chans att vi här hemma skulle veta vad är det viktigaste vi ska gå igenom, vad har de jobbat extra mycket kring i skolan...vi har själva fått fokusera oss på det vi anser varit viktigt att sonen skall lära sig. Med tanke på hans provresultat under dessa 8 månader, så kan jag inget annat konstatera än att det lyckats SKITBRA :D
Så för er som inte räknat ut det...1.6 har jag två mycket viktiga skolavslutningar! Och båda inkluderar mina barn. Att gå ut högstadiet är ju även det en mycket stor händelse, så det vill man absolut inte missa som förälder. Hade jag för 20 år sedan vetat det jag vet idag, hade jag antagligen planerat mitt liv lite annorlunda...
Hade jag vetat att den äldre planerat att ta studentexamen, och den yngre skulle hamna gå igenom allt det han gjort, för att komma ur grundskolan, hade det definitivt inte varit 3 års skillnad mellan killarna :) Då hade jag nog kört på 2 år eller 4 år mellan födslarna. För nu händer allt och ett på samma gång...Och det enda jag kan göra är att hinna med i svängarna! Så om 9 dagar skall jag och min man först bänka oss i högstadiet klockan 8.30, för att vara delaktig då vår yngre får sitt avgångsbetyg. Denna avslutning brukar ta cirka 2 timmar...varpå vi ska befinna oss i följande skola klockan 12 för att följa äldsta sonens dimission. Mellan dessa två avslutningar finns det inte så mycket mer tid än att göra ett besök på wc:n, för att putsa bort mascaran som runnit vid avslutning nummer ett, och fylla på lite mer som sedan kan rinna av vid avslutning nummer två...Redan då jag tänker på "den blomstertid nu kommer..." blir jag tårögd...så kan tänka mig att tårarna ej heller hålls inombords då "sjung om studentens..." ljuder i skolan.
För att inte tala om stress denna underbara dag, våra båda söner tar ett stort steg i livet...så kanske någon förstår min VERKLIGA stress för att få allt att funktionera tidsmässigt, så att vi utöver avslutningarna har allt klappat och klart för festligheter här hemma efter avslutning nummer två...Trots att det är den äldre vi firar så anser jag att den yngre får ta lika mycket delaktighet av den stora dagen, för det är han värd!!! Nog för att det kvittar för honom, han suckar redan för att han måste sitta i gymnasiet FLERA timmar...han har ju stora planer inför den kvällen, då han och alla hans klasskompisar skall och fira traditionellt, att de tagit steget ur högstadiet...Ett stort grattis till alla er som går ut grundskolan och tar en ny riktning i livet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar