Nog är det fruktansvärt hur tiden går fort, hur åren ändrar...det känns som jag alls inte hinner med. Visst hänger jag med i svängarna, och en massa händer under åren som går. Men tillika som jag sätter mig ner och funderar, så tycker jag att tiden nog passerar mig med racer fart. Vissa saker känns som de hände igår, trots att det i verkligheten är fler månader sedan...
För det kan verkligen inte ha gått ett år sedan jag satt här och skrev över min oro då äldsta sonen skulle fylla 18...all oro det skulle innebära med en son som skulle få körkort och få en helt annan frihet än han hade som minderårig. Tyvärr måste jag bara erkänna för mig själv att året har gått, för imorgon fyller han 19... och om 3 månader fyller den yngsta 16. Så snart har det även gått 1 år från den dagen vår yngre blev "stor" och fick sitt moped kort, vilket också bidrog med sin oro i mig...
Sammanfattningen av året som gått, är rätt så enkelt och tråkigt...och så himla vardagligt! Om vi utesluter äldsta sonens utkörning dagarna efter att han fick sitt körkort, så kan jag endast konstatera att allt gått rätt så bra för killarna. Den äldre har hållits på vägarna, inte brutit mot några trafikregler, så han tutar och kör... Utöver det har han ju inte heller så värst mycket agerat som en nybliven 18-åring...Han sitter ju mest hemma, de gånger han varit ute och festat går att räkna på en hand. Bra så, tycker jag väl ibland, men visst kunde han ju ta vara på sin ungdom också...Men inte klagar jag, för jag är ju betydligt lugnare då jag vet var han befinner sig. Och visserligen har han inte heller den ekonomiska möjligheten att festa var och varannat veckoslut. Visst hjälper vi honom ekonomiskt, men inte får han pengar till bensin för att varva runt i byn varje dag, ej heller till att festa...
Vår yngre, ja...han har ju inte heller råkat ut för något under året som gått. Alltså inte något utöver det vanliga...d.v.s mopeden som har något fel minst 3 gånger i veckan, nya delar som måste köpas nu som då...och bensinen som absolut måste läka ut i någon slang, eftersom tanken är tom vareviga dag...Tror minsann den där moped-tanken rymmer mer bensin än vår bil gör... Och utöver alla tankningar han tankat i denna förbannade moped, så har han även tömt vår bensindunk som vi har i båten...den var så gott som full då vi tog hem den på hösten...nu är den kruttorr! Är det förklaringen på att jag hittat en och annan tomflaska med ett tejpat rör inuti flaskan...
Han förbrukade ju cyklar som andra förbrukar strumpor, och min värsta mardröm var att han skulle förbruka mopeder i samma takt...visserligen hade det aldrig varit ekonomiskt möjligt för oss, eller honom... men tack och lov tycks yngsta sonens specialitet vara skruvande på mopeder. För fram tills idag, har han lyckats fixa alla fel själv, och envis är han då det gäller hans moped...i vanliga fall ger han upp direkt, men inte då han står i garaget...han trivs där och ger sig inte före han hittat och fixat problemet. Och ju oljigare han är om händerna och ju smutsigare hans kläder är, desto nöjdare är han...och mamma tvättar och tvättar...
Så egentligen har det första året med en bil / moped chaufför i huset löpt riktigt bra. Jag hoppas inkommande år fortsätter lika, visserligen kunde ju yngsta sonens moped gå en vecka utan bekymmer...men det tror jag inte kommer att ske. Det han rör, lyckas han söndra... ;) Tur att hans dator är hel i alla fall, ännu...annars skulle inte detta inlägg blivit skrivit...jag börjar nämligen vara bannlyst från alla datorer. Det är endast yngsta sonens jag har tillgång till på kvällarna, förutsatt att han inte är hemma...
Året har gått, vilket också betyder att vi har en till i familjen som blir äldre...och det är min älskade lilla Mollie ! Hon fyller 5 år idag...Dom andra i familjen såg på mig med stora ögon då jag frågade om de gratulerat katten :) Jag hade själv lite glömt det hela...skulle väl ha köpt hem fisk åt henne annars. Men hade bacon hemma, och det älskar kattfröken. Vet att det är lite väl saltigt åt en katt, men i små mängder någon gång nu och då så går det väl för sig.Så bacon har funnits serverat i fler timmar... Men nu har tydligen fröken en ordentlig lång födelsedagsfest på gång, eftersom hon inte kommit in sedan 10 idag morgon...visst har hon snurrat på här på gården så vi sett henne, men hon går bara krok förbi dörrarna, hon vägrar komma in. Kanske 5 år i djuråldern är samma som 18 år i människolivet? Kan tyvärr inte det här med hur man räknar åldern på djur i jämförelse med oss tvåbenta...
Trots att åren går och man lär sig med tiden, så tycks inte jag göra det...I söndag skall vi ha kalas för den äldre och jag har inget förberett...har inte ens funderat på vad jag skall baka. Jag är ju ingen vän av att baka sött, så det blir säkert samma torra, tråkiga kakor som det blivit de senaste 19 åren... Om våra kalas-gäster tycker att tiden går lika fort som jag tycker...ja,då lär de ska sucka och pusta, och anse att denna mor aldrig lär sig att baka något nytt, eller våga pröva på andra recept...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar