Ja,ha om jag skulle få något nedskrivet hit idag...Har nog fler dagar tänkt göra det, men tiden har inte räckt till, och då kvällen kommit, har ögonen blivit för tunga, så jag har valt sängen före datorn...Och bra är väl det, att jag kan konstatera att datorn inte fullständigt tagit över mitt liv ;) Nu skall jag i alla fall försöka hålla mig vaken en stund så ni får några fler rader att läsa...
Att skylla på att tiden inte räckt till, är väl en dålig ursäkt, eftersom jag inte överhuvudtaget gjort något annat heller, annat än de vanliga sysslorna...Och egentligen har jag slarvat med dem med, jag som nästan dagligen dammsuger den här årstiden, har slarvat med det i den grad att jag "mår illa" på dagarna då solen tränger in! Tack och lov har den för det mesta lyst med sin frånvaro de senaste dagarna...fast nu skulle nog solen mer än gärna få börja sköta sitt jobb, och värma upp detta kalla klimat vi lever i. Yllesockorna är ju framplockade tillbaka, eld i spisen har vi fått ha var och varannan dag...nå, jag borde väl inte klaga, jag gillar ju ingen hetta, medan sockor och eld i spisen hör till mina favoriter...Men jag kan ju inte njuta och uppskatta dessa saker om jag inte under några månader får ta paus ifrån dem...Så nu lite sommarvärme någon månad, så att jag riktigt längtar ihjäl mig efter mina sockor och att få tända eld i spisen :)
Då jag riktigt tänker efter och ser mig omkring i mitt hem, så har jag ju för fan inte gjort ett skvatt senaste veckan...Tycker riktigt synd om min ena planta som står här på golvet bredvid mig, den ropar efter hjälp, den är så torr att den just dimper omkull...visst har jag sett det fler dagar redan, att den skulle bli glad av en skvätt vatten,men...jag har varit för lat...eller så har jag inlett den fasen i mitt liv, igen, att jag ska ta kål på alla mina grönväxter...Jag har gjort det några gånger förut, jag helt enkelt slutar vattna för att de ska torka bort, för jag tycker ju egentligen inte om grönväxter...tror jag i alla fall...Men inte tycker jag om plastblommor heller och gärna vill jag ha lite grönt omkring mig, så de plantor jag nu har kvar, är de sega jävlarna som inte dör, även fast jag vägrar vattna dem...Faktisk en av mina växter, som ännu orkar leva med mig, har vi haft med oss med min man sedan vi flyttade tillsammans för 20 år sedan...men den har inte vuxit ett dugg! Några nya blad har den väl fått under åren, men de har försvunnit lika fort ;)
Min lathet, min ovilja att ta tag i något, har nog berott på förra veckans händelse. Så har även min trötthet på kvällarna. De första nätterna blev sömnen rätt så kort, och dagarna gick mest ut på att tycka synd om sonen, mig själv, hela familjen...ja, tyckte väl synd om allt och alla jag såg. Men nu har vi nog repat oss, vi ser framåt! Sonen har fått sig en lärdom jag hoppas han minns resten av sitt liv, och för mig börjar allt kännas bra igen, förutom att jag är tio gånger nervösare nu, varje gång min son är ute på vägarna och kör bil. Skulle helst skicka meddelande stup i kvarten, men det kan jag inte göra. Jag måste lita på sonen, att han kör ordentligt och om jag misstrodde honom hela tiden, stärker det ju inte hans självförtroende. Så nu visslar jag på här, tuggar bort det sista jag har kvar av mina naglar, hoppar till vareviga gång telefonen ringer och jag vet att sonen sitter i bilen...Men inget av detta visar / säger jag till sonen, det enda jag påpekar är att han skall köra försiktigt och se till att hämta vår bil hel hem :)
Men vilket dilemma vi har här hemma nu, 3 chaufförer och en bil...det är ett evigt pusslas! Tack och lov behöver inte jag en bil för mitt jobb, gubben behöver bil endast för sitt jobb, sonen skulle helst ha bilen hela tiden. Men hittills har vi klarat det, men innan sonen har möjlighet att få en ny bil åt sig, kan det vara att vi måste investera i en cykel i vårt hushåll...Men yngsta sonen som "äter" cyklar tar väl kål på den inom en vecka... ;)
Nu skall jag ta mig i kragen, från och med imorgon skall det börja hända saker och ting, måste få en rätsida på detta hushåll. Tror bestämt jag ikväll redan inleder med att vattna mina stackars växter, de skall få en chans till. Trots det "mörker" jag känt mig i, ser jag igen en ljusning, som min mor brukar säga: ALLT REDER SIG MED TIDEN! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar