Välplanerat...

Att ha saker och ting välplanerat och välorganiserat låter jätte bra i mina öron...Har man allt välplanerat, är ju halva jobbet gjort. Jag räknar nog mig själv till den kategorin, som nog i viss mån planerar det mesta, skriver lappar och listor, tänker efter i vilken ordning saker och ting ska ske. Alltid lyckas det ju inte som jag tänkt mig, men jag gör alltid ett gott försök. Idag missade jag en aning med mitt planerande...jag hade helt enkelt planerat lite väl mycket att hinna göra denna eftermiddag / kväll...

Jag bestämde mig tidigt idag för att uträtta allt matinköp inför midsommaren, för att undvika den kalabalik jag antar att det imorgon kväll är i alla mataffärer...Och visst gjorde jag ett klokt val, eftersom det visade sig vara rätt så lugnt i butikerna idag. Vad skönt att ha kylskåpet till bristnings gränsen, att ha den stressen undan...nu hoppas jag förstås all mat finns kvar där fram till veckoslutet, att mina matvrak här hemma kan hålla fingrarna i styr... ;) Det jag inte riktigt planerade så väl, var allt det andra jag hade på gång innan och efter handlandet...Jag hade även trott att jag skulle uträtta STOR handlandet inom 1 1/2 timme, eftersom jag lade in bröd i ugnen just innan jag åkte iväg, och nya limpor skulle in i ugnen då de andra var klara...Och där emellan borde jag ha hunnit lägga en ny deg på jäsning, till följande sättning limpor...

Vi är absolut inga "missbrukare" av limpor, jag har vissa dagar maraton bakning av limpor, som jag bakar åt min mor till hennes skärgårdstorg...därav denna hysteri för att följa klockan ;) Nå, limporna klarade sig, ringde gubben, som fick hoppa in som bagare och ta ut de färdiga och lägga in nya...Konstaterade att det inte var någon idé att be honom blanda ihop en ny deg...det får jag göra själv då jag kommer hem... Då jag äntligen, 1 timme senare än tänkt, kom hem, stod mitt i köket med ett hav av handlingskassar, såg jag först på mängden jag handlat, och undrade om jag var rädd att familjen ska dö i svält, eller om matbutikerna har hotat med strejk...för vem i helvete ska klämma in all den mängd mat jag handlat hem...(imorgon, och ännu för säkerhets skull,  på fredagen,  far jag och handlar hem lite till, bara ifall...) Då kassarna skulle tömmas, skulle även en ny bröd deg läggas på jäsning, en dubbel-sats, så att jag skulle vinna lite tid...

Under allt detta kaos, då jag råkade glimta ut genom köksfönstret, såg jag ett berg av täcken och dynor... Oh, herregud, jag hade ju kastat ut ungarnas sängkläder på morgonen, skulle ju bädda rent i deras sängar...även det måste åtgärdas...kvällen är ung, jag hinner nog...Då sticker det ut ett huvud efter det andra från rummen bredvid, och frågorna hopar sig...Vad ska vi äta ikväll...när ska vi äta...jag är hungrig... Jag svarar: Pappa får slänga något på grillen...då slipper jag i varje fall det stressmomentet...tillika ser jag framför mig min man som står i "givakt" framför grillen och väntar att jag hämtar ut allt som skall fixas...så dit for den önskedrömmen om att komma lindrigt undan ;) Visserligen blev den drömmen verklig idag, för gubben fixade det mesta, jag behövde bara koka lite ris och duka bordet...

Trots att jag inte var så välplanerad idag, allt hopade sig, så sitter jag ändå här nu...köket ser ut som ett kök igen, pojkarna har rena lakan i sängen, alla är mätta och belåtna, sista limporna ska just tas ut ur ugnen och disk / byk maskinen snurrar på som vanligt...Det enda som avviker sig från det normala, är att vår lilla katt fröken varit borta hela långa dagen :( Hon har tendensen att följa mig vart jag än går, ofta vill hon följa mig på morgonen då jag går iväg till parken. Jag brukar svänga om, och hämta hem henne, men idag smög hon på mig så långt hemifrån att jag inte förmådde mig att svänga om. Och nu har hon varit borta sen 9 imorgon. Jag vet att det inte är så många timmar för en katt, men hon som för det mesta hållit sig i hem knutarna efter sin svans amputation,och visat sig fler gånger per dag, gör att jag känner en liten minimal oro i magbottnet...

Jag vet att hon kommer i natt, jag hoppas hon gör det, annars har jag full energi imorgon igen...byter säkert på nytt lakan i ungarnas sängar...för alla gånger vår fröken lyser med sin frånvaro, går jag på högvarv, det håller mina tankar borta...jag blir bara galen av oro om jag sitter och inget gör.  Nu skall jag  avrunda denna dag, med att gå ut och locka på min lilla katt :)