Sväva på moln...

Att leva en dag i taget, det har varit mitt motto. Att inte oroa sig i onödan och försöka se det positiva, det kommer man långt med här i livet. Att försöka sitt bästa, då har man redan gjort ett stort steg i rätt riktning, om det sedan inte ger resultat, så kan man i alla fall inte ångra att man inte gjort ett bra försök...Men man skall alltid chansa, om man har möjlighet, för slutresultatet kan bli det man önskat sig...

Så har fallet varit i vår lilla familj idag. Och jag är garanterat en av de stoltaste mammor som kan tänkas, även gubben min är en stolt och nöjd far till vår yngsta son :) Stoltheten, glädjen och lättnaden vår son känner idag, överträffar säkert det mesta han genomgått på en längre tid. Vet inte när vi skulle ha sett en så glad kille senast, förutom förra veckan då han fick sin moped...Orsaken till denna stora glädje är att han idag klarat sitt teoriprov inför mopedkortet. För de flesta är väl detta ingen större prestation, men i vårt fall är det en stor händelse, eftersom förväntningarna inte funnits i den grad som slutresultatet visade sig...

Eftersom vår yngre har det rätt så kämpigt med allt som gäller inlärning, och hans intresse brukar vara på noll då det gäller att öppna en bok, så var vi beredda på att hans chanser att klara detta teoriprov kunde innebära en massa stress, och fler tillfällen att göra provet. Dagens teoriprov inför moped / körkort görs ju med tidsbegränsning. Med handen på hjärtat kan jag medge, att jag aldrig skulle klara av att förnya mitt körkort, eftersom jag själv testat på dessa prov på internet, så som barnen kan göra inför deras prov, och jag har blivit UNDERKÄND vareviga gång...Men än har jag inte orsakat någon fara i trafiken, så tack och lov går mitt körkort ut först 2042... Tack vare denna begränsning av tid, har vår son fått ett intyg, som berättigar honom att genomföra teoriprovet utan tidsbegränsningen. Intyget är han berättigad till, eftersom han "jobbar" bättre utan press, och kan prestera bättre då han får göra saker och ting i lugn och ro.

Så intyget hade vi, så även alla andra papper, pengar och passfoton som krävs innan man för göra sitt teoriprov. Vi var lite sent ute med alla dessa papper åt bilskolläraren, vi lämnade in allt 2 dagar innan sonen fyllde 15. Egentligen får man göra teoriprovet på dagen då man fyller år, men det tar några dygn innan allt registreras via datorn. Så vi visste att han inte kunde genomföra provet samma dag han fyller år, men vi hoppades att det kunde ske i början av denna vecka... Igår fick vi klart för oss att det var betydligt längre väntetid till teoriprov som görs utan tid...Så första chansen vår son skulle få var 20.8...den nyheten var inte den bästa sonen fick höra...Efter några hetsiga diskussioner här hemma, efter en hel massa åsikter vad som skulle vara rätt eller fel, beslöt vi att sonen skulle pröva en gång att göra teoriprovet MED tid, inte använda sig av sina intyg...

Det vi inte räknat med, var att ungen fick tid att utföra provet idag, 21 timmar senare...och han hade inte läst något märkbart inför detta... Vi beslöt att ändå chansa, han får i alla fall en vetskap om hur själva provet genomförs i verkligheten, han får känna hur det känns att sitta inklämd i den lilla vrå där provet görs, han som lider av cellskräck...Och ingen blir en sämre människa av att bomma i provet, det bara stärker en...Vi bad genast ungen att läsa, läsa, läsa och öva, öva, öva på internet... Tack och lov var hans flickvän här igår (vad skulle jag göra utan dessa härliga tjejer som kommit in i vårt hem och lagt ordning på mina killar ) för hon peppade min son hela kvällen att läsa och kämpa...hon förhörde honom, och hjälpte honom, så tack till dig :) Trots flickvännens och våra peppande ord, gav vår son upp, han var inställd på att han inte klarar detta och begärde mig att annullera hans tid, han ville göra provet utan tidsbegränsning... Jag gjorde klart att jag inte kan göra det, han får minsann åka iväg och göra ett försök...Värre resultat kan det inte bli, än att han inte blir godkänd, och efter det får han ett nytt försök...

Idag före han skulle iväg, var inte jag hemma, min man kämpade med honom de sista timmarna...Vi var alla inställda på att han åker iväg, gör sitt bästa, får en lärdom varefter han inser att han måste läsa mycket mer... Och vad gör inte vår älskade lilla kille, han som fått kämpa sig fram här i livet för att visa att han är så bra som han är...Jo, han åker iväg, gör sitt teoriprov, med samma förutsättningar som alla andra, med en klocka som tickar ner vid varje fråga, och HAN KLARAR DET!!!!  Han kan om han vill, han klarar av att prestera, även vid stress...Det sa jag till honom igår kväll, då han kände att allt bara kom emot honom...jag sa att jag visste hur mycket han vill klara detta, hur mycket han längtar efter denna frihet att få kortet så han får börja köra med sin moped och jag klargjorde åt honom att det man strävar efter riktigt mycket kan man uppnå, bara viljan finns :) Och det gjorde vår älskade unge :) Och han är den stoltaste pojken idag!

Så fortfarande håller jag fast vid mina värderingar i livet...lev idag, tänk imorgon...allt blir bra bara det blir färdigt... Så glad som jag varit idag för att vår son överbeträffade både sina egna och våra föräldrars förväntningar, är en glädje jag kommer att leva på många dagar framöver...Det behövs egentligen inte så mycket för att hålla mig glad :)