Jag har kommit fram till att jag börjar bli dement på hel tid...Förut var jag bara periodvis dement... Vissa veckor kom jag inte ihåg någonting, medan jag andra veckor hade rätt så bra koll på saker och ting. Nu tycker jag att det under en längre tid varit hopplöst med mitt minne...
Nu är jag ju inte SÅ dement att jag behöver läkar vård, men hjälpmedel behöver jag, i form av lappar, påminnelser, familjen som "pickar" i mig att jag skall komma ihåg vissa saker... Nå det sist nämnda har jag ingen nytta av, över hälften av sakerna jag skall komma ihåg är ju deras saker jag bör komma ihåg att påminna dem om... Så inte undra på att min hjärna tagit lite semester, den har gått på högvarv fler år redan...:)
Förr, alltså riktigt då för länge sedan som jag var ung och varken ägde en telefon, dator eller knappt en kalender, då ritade jag ett litet kryss på min hand... Krysset påminde mig om att det var något jag skulle minnas att göra... Nu, om jag inte hade alla tekniska hjälpmedel, skulle min hand, arm, ja halva kroppen vara fullt inristad med kryss... Inte så lätt att veta vilket kryss påminner mig om vad. Skulle väl ha fått införa ett system...högra armen = yngsta sonen, vänstra armen = äldre sonen o.s.v... För gubbens del hade det väl räckt med lilltån...han har inte så mycket på gång som behöver kommas ihåg ;) Sina arbetstider håller han tillsvidare koll på själv...Den dagen han glömmer dom, ja då får han ta pension...:D
Idag, för att minnas allt, har jag kylskåps dörren täckt med lappar, lappar ungarna bär hem med en massa datum, klockslag som jag måste minnas. Även mina egna lappar hänger där... Jag skriver in alla tider i min kalender, men sparar lapparna ifall jag blir osäker... MYCKET viktiga saker skriver jag även upp på min lilla krittavla som hänger i köket, för den kan jag inte missa, ser den alla gånger jag äter...och äter, det gör jag ofta :) För att nu ännu vara riktigt på den säkra sidan, programmerar jag ALLT in i min telefon, så att den påminner mig ... och det gör den...vissa dagar tjuter telefon fler gånger per dag, ibland med bara 10 minuters mellanrum... Och jag blir lika stressad varje gång den påminner mig, utbrister ofta att: va fan skall jag komma ihåg nu igen då... Måste erkänna att EN påminnelse i telefonen oftast inte räcker... ett exempel är: om min yngsta skall till frissan... Första påminnelsen är kvällen innan, då måste jag ju komma ihåg att påminna sonen att han imoron skall och klippa sig...nästa påminnelse är följande morgon, då måste jag påminna sonen att han skall raka vägen hem efter skolan för att inte missa frissa tiden... 3:e påminnelsen är en timme före, så att JAG kommer ihåg att skicka iväg ungen till frissan... Det är ju inte klokt hur mycket man skall bli påmind om...
Nu förstår ni säkert varför jag anser att jag är dement, och hur skulle min vardag se ut om min telefon ger upp och alla mina påminnelser "försvinner"... Jag har ju många veckor framöver inprogrammerat i telefonen... Men håller nog med om vad min äldre son sa åt mig för några dagar sedan...Han bad mig komma ihåg en grej som jag skulle påminna honom... Jag lovade att göra det men undrade om han inte för säkerhets skull kan lägga en påminnelse i sin egen telefon... Han svarade: Nej, vi har just diskuterat i skolan att man tränar inte upp sitt minne, om man skriver / lägger påminnelser...bästa sättet är att bara komma ihåg...Och visst har han rätt, men blir hans minne bättre då han ber mig komma ihåg hans grejer...;)
Än är det väl ingen panik med mitt minne... Jag kommer ihåg att stiga upp om morgnarna, jobba, äta, sova... allt det viktiga för att "överleva"... missar jag ett föräldramöte, tandläkartid, frissa, ja, sånt händer, även för dom som inte "lider av demens"...:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar