Minnen...

Ett gott skratt förlänger livet... Det tror jag verkligen det gör, eller jag hoppas det innerligen... I så fall lever jag länge...Om jag nu inte förlänger mitt liv, med alla skratt, så kommer jag i vilka fall som helst att skratta gott åt många gamla goda minnen, minnen jag skrattat åt otaliga gånger förut...

Jag har alltid haft en stor beundran för äldre människor som minns...minns saker som hände i deras barndom, deras uppväxt...saker som hände i deras liv 30-40-50 år tillbaka... De minns datum, klockslag, namn, färger...ja, de minns ALLT... Då mina barn fått som hem läxa i många ämnen, fler gånger under årens lopp, att intervjua någon äldre släkting om, en det ena än det andra, har jag till min fasa blivit häpen över hur mycket våra släktingar egentligen minns...Tillika har en oro börjat sakta gro inom mig...Hur skall jag minnas, ifall den dagen kommer då mina barn-barn (hoppas jag får sådana) kommer och ställer mig en massa frågor om min barndom/uppväxt... Jag som knappt minns vad som hände förra veckan...än mindre för fler år tillbaka...

Då jag var barn, älskade jag att sitta och lyssna på de äldre, då de berättade om sina minnen...Jag var fascinerad...Fascinerad över varje lilla detalj de kom ihåg...detaljer som även dagens äldre generation kommer ihåg och kan föra vidare till mina barn...detaljer, som jag själv är rädd för att jag aldrig själv kommer att minnas från "min tid" och kunna berätta om då jag blir gammal...Men jag har en liten teori, en teori varför äldre människor minns bättre än vad jag gör....

Nu kommer jag inte att syfta på dagens teknik, som svar på min teori...Nog för att jag gärna skulle göra det, och indirekt är det svaret på mitt dilemma... Jag vill ju tro/skylla på att dagens människor inte mera behöver anstränga sin hjärna så mycket, tack vare alla moderna "manicker" som finns på marknaden, och visst är det en bidragande orsak... Men jag har resulterat i det faktum, att...Man minns med åren!!! Man kommer ifatt tiden efter hand... Så länge man är inne i en viss period av sitt liv, så hinner man inte med, man hinner inte registrera det i sin hjärna...men då några år gått, märker man att man lagrat det, det finns där... Jag märker själv att jag minns bättre idag, sådant jag inte hade det minsta lilla minnet av för några år sen...

Men för att få lite klaga på dagens teknik, så måste jag erkänna att de godaste skratten och de bästa minnen kommer från den tiden jag inte ägde mobiltelefon eller dator... Då var jag tvungen att registrera allt i min hjärna för att minnas det för resten av livet!