Husmors-semester...

Söndag kväll, ny vecka på kommande... veckorna bara rusar iväg... Jag begriper inte hur tiden ibland går så fort, i synnerhet går dagarna och veckorna i rasande takt, då jag har en massa jag borde göra. Jag skjuter upp allt hela tiden, det kommer ju en ny dag imorgon... Men nu måste jag nog sluta tänka så, för jag har en hel massa att börja förbereda inför kalaset...

Igår var jag och min väninna till grannlandet Estland för att inhandla lite drickbart, "vichyvatten" som vi så vackert kallar det med väninnan...;) Vi hade en riktigt trevlig resa, lite tröttsam...med väckning klockan 4.00 på morgonen och hemkomst vid midnatt, så var vi nog rätt så trötta, men av fnittret att dömma, då vi gick hem från bussen, så fel på humöret hade vi minsann inte...och vårt fnitter hade ingenting med "vichyvattnet" att göra...:D Vi är alltid så anständiga jag och min vän, det kan våra män intyga... En gång då vi var på fest tillsammans med min väninna, fick vi "lite råd" av våra gubbar att vi inte behöver vara hela-halva natten borta, vi kan laga oss hem i tid, vi behöver inte vara siste man på festen... Våra män känner oss, så min väninnas man klämde ännu in med att hon i alla fall skall vara hemma innan han åker iväg på jobbet 7.00... Och visst var vi det...med god marginal...vi kom ju hem 06.30...:D  Vi har minsann "fått höra" om detta, att:så där är det sen att släppa iväg "kärringarna", annat är det med oss, vi kommer nog hem i tid...;) Fattar inte vad gubbarna "piper" om... vi fick ett klockslag och det höll vi...;)

Allt gick bra under resan igår, förutom att min telefon gick sönder, den fick fukt skador i min handväska...Jag hade en vichy-flaska i min väska, och JO, denna gång var det RIKTIGT VICHY! :) Jag hade inte skruvat fast korken ordentligt, så det hade läkt ut vätska i väskan... Där gick jag sen handfallen hela dagen utan telefon, jag kände mig riktigt vilse, jag som inte går en meter utan min telefon... Men jag glömde detta rätt så fort, för jag fick ett ännu värre problem...ett problem som gjorde att jag vägrade gå ett steg till...

Jag, mitt dumhuvud, i brist på skoplagg, lägger på mig stövlar med klack, fantiserar att jag skall klara av att gå med dem i 20 timmar...jag som aldrig annars använder klackskor, högst 1-2 timmar några få gånger under året... Redan i båten på vägen till Tallinn, började det kännas i fötterna, och då var det ju bara BÖRJAN av resan... efter några timmar i Tallinn, medan vi gick i hallen där det säljs allt mellan himmel och jord, gjorde jag klart för min väninna att: Nu räcker det, jag tar inte ett steg till, nu måste vi hitta någon som säljer skor...Kosta vad det kosta vill, utseendet spelar ingen roll, men jag måste få skor utan klack... Vid varje försäljnings-bås såldes som sagt allt, kläder i mängder, väskor, bälten, underkläder och nattsärkar...Trots att mina fötter värkte, skrattade jag gott, då vi med väninnan fantiserade vad våra män skulle säga om vi kommit hem med dessa "sexiga underkläder och nattsärkar" som såg ut som om dom tillverkats i början av 1900-talet...

Vi hittade tack och lov ett "bås" som sålde skor...Jag bad min väninna kolla allt hon hittar i min storlek, jag skiter i pris eller hur de ser ut, så länge det inte finns en hög klack...Även försäljaren kom med många förslag, men hon förstod antagligen inte att jag inte var SÅ DESPERAT, med tanke på en del modeller hon visade mig...Till slut hittade jag i alla fall ett par skor jag var nöjd med, gjorde klart åt försäljaren att jag behåller dem på genast... tyvärr var skorna i utseende nästan lika som ett par jag har hemma, men det kvittar, tänkte jag...jag måste få något bekvämt att gå i... Jag betalade, och kände redan då en lättnad i mina fötter, så jag klarade av att själv ta mig en snabb titt vad det fanns på hyllorna... Vilket resulterade i att jag ville köpa ett par andra skor, än de jag just köpte...Så till slut kom jag ut med ett par hög-skaftade stövlar, jätte bekväma och mina fötter mådde bra igen...Försäljaren sitter säkert ännu och funderar vilken knäpp kund jag var...men henne lär jag inte träffa igen, och hon fick ju ett par stövlar sålda i alla fall...;)

Resten av dagen mådde båda min väninna, jag och mina fötter hur bra som helst, vi åt och drack gott... Min väninna har säkert hört till lust och ledan: Har jag sagt hur bra det känns i mina fötter nu...;) Nästa gång hon skall med mig någonstans, kommer hon säkert att poängtera fler dagar i förväg att jag skall se till att ha bekväma skoplagg...;) Jag är i vilka fall som helst nöjd över mina stövlar, har en längre tid tänkt införskaffa mig nya sådana... Så inget ont, som inte har något gott med sig... =)