Båtliv...

Vi har en båt, en liten segelbåt, som alla år orsakar ett jävla jobb för att få ut den stackaren på vattnet...Alla år tar det lika mycket emot, alla år känns det lika stressigt och jobbigt att släpa iväg sig för att tvätta, vaxa, måla och allt annat arbetsdrygt som måste göras för att komma till den stund då båten står vid bryggan, i väntan på att någon skulle ge sig tid att så mycket som sätta sin fot ombord på båten innan den skall tas upp i höst...

Vår lilla pärla köpte vi sommaren vår yngsta skulle fylla 1 år, så 14 somrar har vi varit lyckliga ägare till en båt...För att vara mer exakt, så 5-6 första åren var vi lyckliga, efter det började lyckan sakta dala, vissa år slapp stackarn inte ut i vattnet överhuvudtaget, visserligen var det de år vi byggde hus...Efter dessa år var det mest suck och pust och stön, då våren närmade sig och det blev tal om båten. Visst sjösatte vi den, men fler somrar hängde den mest fast i bryggan...och för det nöje betalade vi många hundra euron för sjösättning, upptagning, bryggavgift och försäkringar...Vi började starkt överväga att sälja bort eländet, men insåg båda, att lämnar vi oss utan båt, ja då jävlar VILL vi ut på sjön...Tack och lov gjorde vi aldrig slag i saken, vi behöll båten, som nu igen börjar kännas som vår lilla pärla, vi ser framemot att komma iväg och segla... Visserligen tar det lika mycket emot att fixa den i ordning, men vi ser nu igen något positivt med att få den till bryggan... :)

Det verkar lite bakvänt, då jag ser tillbaka på åren tillsammans med vår lilla båt...från det att pojkarna var 1 respektive 4 år spenderade vi mesta delen av semestern i båten. Med så små barn med i en båt, betydde det en hel massa pick och pack...det räckte inte med lite papper och penna och en godisask...Nej, på försommaren tömdes halva leksakslagret, allt från lego, actionman gubbar, spel, bilar, båtar som kunde hänga på släp i vattnet, metspön och håvar, ja, allt tänkbart som höll killarna glada och nöjda...Utöver leksaker skulle det släpas kläder i mängder, blöjor, berg av våtservetter...för att inte tala om alla 711 fryskassar med mat, dricka, godis, kex, jordgubbar och ärter, ja, fortfarande allt tänkbart som höll killarna glada och nöjda... Innan allt var buret från bilen till båten, som är förtöjd längst ut på en LÅNG brygga, och ena av oss hade fullt upp med att hålla reda på killarna som oftast låg och hängde över bryggkanten för att få tag i något som låg i vattnet, eller trasslade in sig i sina metspön eller dylikt, så våra nerver var rätt så spända innan vi kunde släppa loss... Inte gjorde det saken bättre heller med en gassande sol i en vindstilla vik, med en tryckande temperatur på närmare 40 grader inne i båten...

Efter att vi kört ut ur viken och fått upp seglen, fått ordning på allt i båten, det var då vi fick tacken, det var nu vi skulle njuta av tystnaden, höra vattnet skvalpa mot båten...Pojkarna var nere i båten, lekte tillsammans, jag satte mig med ett korsord och gubben njöt av seglandet...Inom 15 minuter,hörde garanterat varenda en sommarstugsägare längs stränderna att vi var på sjön...Ungarna stred, jag skrek för att få dem att sluta bråka, gubben skrek för att överrösta oss alla, han ropade att vi skulle vara tysta, eftersom allt hörs så mycket bättre på sjön...Det var i denna stund det var dags att plocka fram alla kex, trip burkar, ärter, jordgubbar, godis...det var nu alla småbåtar skulle fästas bak i båten på släp, så ungarna kunde följa med dem...För en stund blev barnen nöjda, så då var det jag som skulle in i båten för att fixa mat...ibland då jag hade allt framplockat, sa gubben att det kommer just att luta lite mer, så håll i dig, då har han även bett ungarna sitta ner i sittbrunnen...men en sak har han glömt...vilket han nog fort blir påmind om, och hans röst hörs på fler kilometers avstånd...han har glömt allt vi plockat ut för att hålla pojkarna nöjda. Då jag tittar ut i luckan, ser jag en hysterisk man som har fullt upp med att hålla i rodret, dra i rep, hålla två ungar stilla och hela sittbrunnen svämmar över av ärter, jordgubbar och kex inblandat i saft som även runnit ut då båten tog sig en liten lutande vinkel...;)

Eftersom varken jag eller min man tycker om att sitta på en bergsklack en hel dag, så är det passande att ha en segelbåt, man kommer ju inte så fort fram från plats A till B...så ni kan tänka er att vi hade fullt upp under en hel dag att sysselsätta våra små frön ombord på vår lilla båt, visst var det skönt då kvällen kom och vi tog iland vid ett berg, och pojkarna slapp och sträcka på sig...Inte för att det var något lugnare, man fick ju vara livrädd att de skulle trilla i vattnet...för att inte tala om när pojkarna ville sitta i båten och meta...i en båt full av vajrar från masten...hade man inte själv metkroken fast i sina kläder, var metreven fast snurrad 100 varv runt nån vajer, eller någon slemmig abborre som sprattlade omkring i sittbrunnen,bland med resterna av alla ärter som rullade runt från dagen... Men då var i alla fall killarna glada och nöjda, vi föräldrar väntade med spänning vilka bravader följande dag ut på havet skulle inbringa... :D

Trots all kaos under våra seglatser, höll vi oss inte borta ur båten, vi gjorde nya resor gång på gång. Hem för att byka, ladda ny mat och tvätta upp sig ordentligt, sen var det dags igen för "familjen hysterisk" att bunkra sig i sin lilla båt. Och det här pågick som sagt många somrar, fram tills vi började bygga hus. Då vi igen skulle ha haft tid att segla, då hade pojkarna vuxit till sig, visade sånt missnöje redan då vi planerade att fara på sjön. De tyckte inte alls om att vi har segelbåt, det går för sakta...Så vi började sakta avstå från att åka, själv trivdes jag också jätte bra hemma under semestern då vi hade egen gård, och det var betydligt kortare väg att bära maten ut till grillen...Jag visste även att det inte mera var lika enkelt att "muta" barnen i båten...det räckte inte med något gott att äta eller båtar på släptåg...De senaste åren har vi varit någon enstaka gång ut med min man, bara under en dag eftersom pojkarna inte ville följa med. Nu har de blivit så stora så vi kan lämna dem hemma även nattetid, så förra sommaren gjorde vi rekord. Vår pärla slapp rätt så många gånger bort från bryggan, vi t.om övernattade en natt i båten...Så nu har vårt intresse för sjöliv väckts på nytt, vi ser framemot många fina seglatser...

Det som verkar bakvänt är ju det faktum, då det var som jobbigast att segla, då vi hade småbarn, ja då "bodde" vi nästan i båten...nu då vi klarar oss med en liten väska med mat och dryck, nu tar vi inte vara på det...Men det skall bli bättre, vår båt skall nog få glädja oss många somrar ännu! För med handen på hjärtat kan jag säga, det finns inget mer rofyllt, än att segla, så länge vinden är passlig och tar dig sakta fram...Det är tyst, det ända du hör är lite prassel ur seglen, du har ingen stress...ja förutom då gubben ber mig lyfta baken så han får tag i linorna han behöver, eller då han ber mig böja huvudet så att inte bommen slår i mig... Utöver det njuter jag, med mitt korsord och något kallt och gott i glaset...För det är så det ser ut nu då vi seglar, då det bara är jag och min man :D