Ovälkomna gäster...

Sommaren för ju med sig en massa positiva saker...Värme, grönska, ljusa tider, dofter och en massa annat de flesta av oss väntar av denna årstid. Tyvärr, för även denna årstid med sig en mycket negativ och jobbig sak...KRÄK...kräk i alla färger och format...och de flesta av dem skulle jag gott och väl kunna leva utan!

Visst finns det en massa fina djur som sommaren medför...fjärilar, nyckelpigor och...det var det...kommer inte på fler...de övriga listar jag inte under kategorin "fina djur"...listan över mindre fina djur blir mycket längre! Getingar, spindlar, skalbaggar, humlor, flugor, myror, larver, myggor och en hand full andra kräk jag inte gillar... Nu är jag inte rädd för dessa kräk, jag kan leva med dem...jag klarar med nöd och näppe av en eller två nätter med en fluga som surrar vid mitt öra, som går och kittlar på mina ben, medan jag febrilt ger mig själv örfil efter örfil för att ta kål på den jäveln, eller sparkar hysteriskt omkring mig för att få eländet att gå på någon annans ben än mina...Myror och spindlar blir man lätt av med, getingar och humlor är värre, men de gör inte så stor skada så länge man låter dem vara ifred... Myggorna stör mig mest, redan deras läte tar kål på mig, inte för att tala om allt blod de suger av mig...

Endera har jag toppen bra kvalitet på mitt blod, eller så är mitt fettlager så tilltalande för dessa blodsugande små kryp, eftersom alla myggor dras till mig, oberoende av hur stort sällskap är samlat. Andra kan sitta oberörda, medan jag som är fullständigt insmord av lager på lager av alla myggstift som finns på marknaden...Ändå är det jag som vaknar följande dag med 100-tals myggbett över hela kroppen. Och då börjar skrapandet...jag skrapar tills blodet sprutar. Så innan myggsäsongen är över, ser mina ben och armar ut som om jag varit med i ett världskrig...Men allt detta kan jag ännu hantera, jag vågar slå livet av myggorna, jag har inte obehag för dem...Men något jag har obehag för, eller rättare hysteriskt rädd för är ormar och daggmaskar...

Ormar är väl de flesta rädda för, eller har respekt för dem i alla fall...så även jag! Finns det något värre en dessa slingriga äckliga varelser. Och det värsta av allt är att de oftast bara mitt i allt ligger där framför en, utan minsta förvarning...Och i den stunden står man paralyserad, skriker som en galning och tror att sista stunden är kommen. Redan ormarnas slingriga framfart får mig att rysa, skulle dom ha ben, skulle dom säkert inte värka lika äckliga, eftersom jag inte är märkbart rädd för ödlor heller, och de har ju ben...Och eftersom daggmaskar inte heller har ben, så faller dom under samma äckliga och vidriga kategori som ormar... Jag är exakt lika rädd, har exakt samma avsky och känsla av äckel då jag stöter på de här små minimala "ormar". Och tyvärr händer det ofta, betydligt oftare än vad jag ser ormar, men för mig är det lika obehagligt vareviga gång det händer...

Varje gång jag gräver i ett blomland, träffar jag på dessa små slingriga mojänger...Varje gång min hand rör vid en mask, ropar jag till, slänger myllan från mina händer och ryser...Inte nog med att dom är äckliga, de är ju så fula med...en färg som inte finns på någon färgskala, man vet ju inte vad som är fram eller bak, inga ögon ingen mun...eller vad vet jag, kanske dom har det, men har aldrig gett mig mod att kolla efter...Ormarna är nog farligare och ett strå äckligare, men på dem kan man skilja på huvud och bakända, på dem ser man vart de är på väg, och de jäklarna dör om man slår en spade mitt i dem...Annat är det med maskarna, de kanske ser ut att slingra sig mot ett håll, medan de byter riktning lika fort, utan att svänga om sig...och tar man livet av dem genom att kapa dem, så inga problem för detta kräk...de sprattlar på en stund, sen kryper varsin bit iväg, åt varsitt håll...FY FAN vad äckligt...

Det värsta av allt, att jag som avskyr maskar, älskar att meta, och alla vet väl att maskar är det bästa bete...Så jag måste alltid ha någon med mig, någon som fixar masken på kroken...fisken vågar jag nog ta bort från kroken...Min man har alltid fått vara följeslagare, oberoende om han gillar det eller ej, han hinner ju inte meta, då han ska parera med min mask...Antagligen är det därför vi endast tar ett spö med oss nuförtiden...:) En gång för länge sen bestämde jag och en väninna att vi skulle fara och meta, hon lovade fixa masken...Minns inte om vi fick fisk, än mindre om vi fick masken på kroken, det enda jag minns är våra hysteriska skrik, varvat med skratt, tack vare dessa slemmiga slingriga maskar...

Jag är i alla fall trygg med alla kräk som förstör min sommar, ingen av dem är ju dödligt farliga...men visst skulle det underlätta min vardag, om jag bara vore omringad av fjärilar och nyckelpigor...Men så är inte fallet, så nu börjar jag mina inköp av myggifter, myrgifter, flugpapper och annat jag kan förbereda mig inför kommande månader...Vad gäller daggmaskar, får jag helt enkelt sluta gräva i mina land, eller komma över min fobi... :D