Nu kanske det låter illa i någons öron, det jag skriver, men jag är av den åsikt att alla mor / farsdagar, kvinnodagar, alla hjärtans dagar och alla andra högtidliga dagar som firas, för min del kunde skippas... Jag anser att den "titeln" du har, oberoende om du är mor, far, kvinna eller en god vän, den titeln bär du med dig varje dag i hela ditt liv... då borde jag varje dag bli ihågkommen...Vad gäller morsdag, så hoppas jag verkligen jag är uppskattad mer än en dag på året av mina barn ;) Med tanke på vändagen, hoppas jag mina vänner vet hur viktiga de är för mig vareviga dag, trots att jag inte överöser dem med blommor eller konfekt just den ena dagen på året...
Riktigt så kall och känslolös är jag inte, det är klart jag uppvaktar min mor och far på dessa högtidsdagar, och jag sätter mig mer än gärna ner med mina nära och kära och dricker en kopp kaffe...och visst har våra barn en liten gåva åt oss föräldrar dagen till ära. Men mer än så behöver det inte vara, inte för min del. Då barnen var små, då var det helt annat, då såg även jag framemot att bli uppvaktad på morsdag. Att få ett paket, som innehöll något pojkarna själv lagat i lekis eller skolan, något de verkligen lagt sin energi på för att glädja sin mor med...Att få ett paket de själv packat, pappret var snett och vikningarna vinda, tejp i mängder, och ett rosettband som knappt hölls fast vid paketet...Det kallar jag MORSDAGS-GÅVA :) Jag var så rörd av själva paketet att jag inte brydde mig om vad som fanns inuti...jag visste ju att jag skulle bli ännu mer rörd då jag öppnade gåvan :) Foto-ramar gjorda av makaroner, troll i form av stenar, pennställningar, alla världens underbara "handarbeten" mina barn lagat, gåvorna de hade bråttom att gömma tillika de gjorde klart för mig i vilken skrivbordslåda jag absolut inte fick se i före morsdagen...De gåvor glömmer jag aldrig, de flesta finns sparade i min minnes-låda... :)
Glömmer väl aldrig en speciell morsdags morgon då pojkarna var små, och far i huset skulle på jobb 6.00 på morgonen...Han hade gjort upp med killarna kvällen innan, vilket jag var helt omedveten om, att han fixar smörgåsar klart och laddar kaffekokaren...jag vaknade förstås till då jag hörde ljud i köket, men gav mig inte till känna då jag insåg vad som var på gång...Pojkarna tassade tyst omkring i köket, viskade med varann, knäppte på kaffekokaren, plockade allt på en bricka och kom med frukost till sängen åt mig :) De höll båda i brickan då de sakta tassade bredvid min säng...Minns inte vad jag fick för gåvor ifråga varande år, jag hade fått bästa gåvan i form av kaffe på sängen av två härliga busfrön :)
Så på den goda gamla tiden då barnen var små, då uppskattade jag att bli uppvaktad...men idag, då killarna frågar: Vad vill du ha? Vad ska vi köpa? Och de gärna vill sova ut på sina lediga dagar...så det är nu jag tycker det inte behöver vara något märkbart med morsdag...det behöver inte köpa mig gåvor bara för att köpa...jag blir kanske glad för en gåva, men tycker inte mina barn och min man skall ha stress för att uppvakta mig en speciell dag på året. Nu då vi alla är så stora, så dricker jag hellre mitt morgonkaffe vid köksbordet tillsammans med dem som orkat stiga upp tillika med mig...Jag behöver inga gåvor, för jag har fått så fina gåvor redan...
Mina bästa morsdagsgåvor, har jag i form av mina barn. Att se dem, tänka på dem, räcker gott o väl för mig, jag behöver inget annat. Och de behöver inte ge mig gåvor för att visa att de uppskattar mig som mor, de behöver bara finnas i mitt liv. Och jag är ju inte bara deras mor, jag är deras städerska, bykerska, kock, chaufför, banktjänsteman, medlare, organisatör, sök & finn expert, sjukskötare...Så om alla dessa titlar hade en dag som skall firas...då skulle jag mest ligga på soffan och spotta i taket, medan övriga familjen uppvaktar mig :)



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar