Nervositet...

Må nu förra helgen varit "tung" att genomgå, så inte har det blivit lättare nu under veckan...Mina nerver har nog åter en gång fått läggas på prov, mina magnerver har jobbat för fler veckor framåt... Jag har inte själv gjort något som orsakat min nervositet, jag har varit nervös för saker jag inte själv kunnat påverka på, jag har bara fått sitta med tummarna uppe och hoppas att allt går bra... Kan endast påstå att det är värre att vara nervös för någon annans del, då man känner sig hjälplös...

På måndagen skulle äldsta sonen skriva om testet för hygienpasset, jag ville ju så gärna att han skulle klara det då han en gång gått kursen, så lite fjärilar i magen hade jag medan jag väntade i bilen. Han klarade testet, så då hade vi det problemet ur världen :) Idag, då var det inte bara lite fjärilar i min mage, det har varit ett kaos i mina magnerver...För idag var det dags för bilskolans näst sista skede för sonen...tippningen...Tycker bestämt tider för dylikt skall ges på morgonen, och inte klockan 15 på eftermiddagen...det är nämligen många långa timmar för en mor att gå hemma och vara nervös för ungens del ;) Då klockan närmade sig två, halv 3 började jag vara halvt hysterisk, jag tänkte bara på sonen som snart skall genomföra tippningen som betyder allt för honom...halv 3 fick jag meddelande av sonen att han hade klarat det...då fattade jag inget, han hade ju tid klockan 15...Han hade fått en annullerad tid, tur att ungen hade förstått att INTE meddela mig detta, för nu hann jag ju inte bli nervös till bristningsgränsen, jag fick beskedet jag var nervös över, en halv timme innan jag hade gått omkring som en vandrande galning, sjuk av oro...:)

Så måndagen och dagens dag har gått ut på denna typ av nervositet...Igår var det tisdag, då var jag också nervös, men en helt annan typ av nervositet...En nervositet som är blandad av ilska, skräck, frustation m.m... Allt detta kan jag genomgå med att se på ishockey... ;) Det är den enda sporten jag kan se på i tv...inte är jag så intresserad att jag sitter bänkad framför vareviga match som visas, men VM brukar jag följa med, dock endast de matcher Finland spelar... och varje gång blir jag lika nervös och tokig...

Jag skriker, jag viftar med armarna, jag hoppar upp och ner i soffan, jag biter på naglarna och till råga på allt sitter JAG och berättar HUR dom borde spela...jag som aldrig spelat ishockey i mitt liv, aldrig stått med en klubba i handen... Men herregud, hur svårt kan det vara att få en puck i ett mål, hur kan man misslyckas gång på gång...det är ju spelarnas levebröd, de har spelat hela sitt liv, så det är klart jag sitter och förväntar mig mer... ;) Nu reagerar jag inte så här starkt vid varje match, det är då det börjar gälla, då det börjar spelas om placeringar, eller då motståndarlaget är Sverige :D Spelas det en match mellan Finland - Sverige, oberoende vad det är för match, oberoende om det ens spelas om medaljer, ja då, då går det hett till på vår soffa... ;) Då går jag an i en sån grad, att jag följande dag har mer träningsvärk i kroppen och stämbanden, än vad spelarna själv har...Hur kan det vara så horribelt då just dessa två länder skall möta varann? Och jag vet att jag inte är ensam om att dela denna känsla ;) Vilken bitterhet man känner då Sverige vunnit över oss, men ack vilket lyckorus de gånger Finland tagit hem potten.  Så allvarligt tar jag inte denna sport, så inom några timmar efter resultatet, tänker jag inte ens på ishockey mera...men spänningen under matchen kan vara otrolig...
 

Tänk att olika saker kan få en att tänka olika...om jag gällande ishockey är så hård på min sak att Finland är bäst, så behöver jag bara tänka på Eurovision...Då verkar det som jag skulle vara en äkta svensk. Alla år följer jag med Sveriges uttagningar, blir sur om bra bidrag faller bort, vill att Sverige skall ha en bra låt...Vilket dom ju har i år :) Då Loreen gick vidare i första deltävlingen, sa jag att hon skulle vinna, det gjorde hon och nu hoppas jag hon tar hem hela vinsten i Baku :) Finska bidraget har jag inte ens hört hela låten...och bryr mig inte heller ;)

Nu borde all nervositet vara använd denna vecka, och allt har gått bra, äldsta sonen har haft en lyckad vecka med alla tippningar...kanske jag borde be honom lämna in en lotto rad i lördag... :) Så nu är det endast att vänta på inkommande veckoslut, som hoppeligen medför lugn och ro, fint väder och att jag skulle ha inspiration att utföra en massa saker som blivit liggande under dagarna jag endast fokuserat på mina nerver i min mage... :D